Saker som behöver uppmärksammas när du lägger vattentätt membran

Vattentätningsmembran är ett vanligt förekommande vattentätande material nu. Generellt finns det många metoder för att lägga vattentätande membran. Vanligt använda metoder inkluderar tomläggningsmetod, fullstickningsmetod, stripstickningsmetod och punktstickningsmetod. Dessa metoder har dock sina egna fördelar och nackdelar, och är lämpliga för olika former av takläggning, så de måste planeras innan de läggs.

Innan vi lägger vattentätningsmembranet måste vi förstå den detaljerade strukturen av vattentätningsmembranets konstruktion. Taktätningsprojektets noder är vanligtvis många och olika. Olika former, konstruktioner och material, olika design. Många noder inkluderar: taklister, takrännor, vattendropsöppningar, gallerfogar, deformationsfogar, rör som passerar genom det vattentäta lagret, inbäddade delar, åtkomsthål, golvbrunnar och ändlocken på det vattentäta lagret.

Generellt sett, när man väljer en metod för läggning av vattentätande membran, bör prioritet ges åt punktbindningsmetoden, den tomma läggningsmetoden och bandbindningsmetoden. Detta beror på att taket påverkas av deformationen av fundamentet, den strukturella belastningen, avjämningsskiktet och krympningen och deformationen av det vattentäta skiktet. Om det vattentäta skiktet och basskiktet är helt vidhäftade blir förmågan att anpassa sig till deformationen dålig och det vattentäta skiktet kommer ofta att skadas av dragsprickor.

Lösningen på detta problem är att öka spolens förlängning, minska den strukturella deformationen och ändra beläggningsprocessen, vilket är lättare och lättare att göra. Punktbindningsmetoden, den tomma läggningsmetoden, remsbindningsmetoden och andra processer gör att det vattentäta skiktet och basskiktet lossnar så mycket som möjligt, och det vattentäta skiktet har tillräckligt med längd för att delta i påfrestningen, vilket har en mycket god effekt på att lösa sprickningen av det vattentäta lagret.